Uttrycket djävulens advokat är hämtat från den romersk-katolska kyrkans värld, där det används som skämtsam beteckning om den ämbetsman som har till uppgift att kritiskt granska lämpligheten hos en person som eventuellt ska helgonförklaras. Uttrycket är en direktöversättning av latinets advocatus Diaboli. Djävulens advokat har vid denna helgonförklaringsprocess även en motpart i Guds advokat (latin: advocatus Dei), vars uppgift är att visa på förtjänsterna hos det tilltänkta helgonet.

Numera används uttrycket ofta i överförd betydelse om en person som ifrågasätter något eller letar efter svagheter i idéer och resonemang: ”Bankkrisen hade kunnat undvikas om någon tillåtits agera djävulens advokat och fått ifrågasätta den vanvettiga utlåningen.”